Ja idag ska jag jobba en omgång till med Aktiva Event. Det går ut på att dela ut flyers i Malmö, Lund, Helsingborg och Sturup. Det är ett väldigt lätt sätt att tjäna pengar på, dessutom får jag väldigt bra betalt. Jag skulle ha varit på väg till Malmö just nu, istället sitter jag här och dricker kaffe och väntar på att få besked. För att kunna dela ut flyers så måste jag ha flyers, eller hur? Annars blir det lite svårt att utföra mitt arbete. Annie, en kollega till mig, skulle få allt detta hemskickat till sig i Kristiandstad. Hon ringde för en stund sen och sa att hon enbart hade fått kläder och inga flyers.  Så jag slog en signal till kontoret och de skulle undersöka och se var de här bladen kunde tänka befinna sig. Egentligen skulle jag kunna vänta med att åka in till Malmö, men alltså.. Det kanske är bättre att vara där inne när de ringer? Å andra sidan så kommer "bladen" till Annie i Kristiandstad och det tar nästan två timmar för henne att ta sig till Malmö därifrån, så jag kommer bara få gå runt i Malmö själv tills hon kommer och DÄREFTER ska jag jobba i fem timmar. Whaaat to do?!

Det hade varit myyyycket bättre om jag hade fått det skickat till mig också så kunde jag ha åkt in till Malmö nu och jobbat undan mina timmar.. Men icke. I vilket fall som helst så var det skönt att gå upp tidigt och inte sova för länge. Dagarna känns längre vilket betyder att man får mer gjort.

Men åker jag inte in till Malmö nu så lär jag bli nikotin och koffeinförgiftad i brist på annat. Haha!

Stina vill inte svara på era frågor och kommentarer som skickas till henne och de där Bobbys namn är involverat godkänns inte. Jag, som daglig läsare hos Stina, ville verkligen veta hur det låg till. Har man extremt tråkigt en dag så kan det sluta med ett dektektivjobb.

Mina uppgifter är följande (säker information)
Bobby bor i Malmö.

Stina bor i Göteborg.

Bobby har körkort och Stina flyttade med bland annat tåg.

Bloggpausen som Stina hade för ett tag sedan var antagligen i samma veva, för innan dess kunde hon skriva "Nu ska VI ut och gå med hundarna" även om hon inte involverade Bobby i hennes blogg så kunde hon skriva sånt.

Självklart kan det vara så att de är tillsammans, fast bor på olika håll.. Möjligheten finns ju!

Men min tolkning, då hon vägrar svara på något som har med en relation att göra, är att de INTE är tillsammans. Annars hade hon ju kunnat skriva något i form av "Han pluggar men vi är fortfarande tillsammans". Äh.. vad fan vet jag!

Nu är det så iaf.
Och tro mig, var de bor är jag HUNDRA procent säker på.

Jag vet inte alls.. ÅH! Varför kan inte livet vara lättare än vad det är?


Det är otroligt fint väder ute men inte FAN kan jag njuta av det...

(kl 07.25)
Japp, då var man pigg och vaken halv åtta på morgonen. Precis som igår med andra ord! Skillnaden är att idag är trädgården vit utanför, det är några grader kallare, jag ska inte måla några väggar vita och det är lördag. Smaka på det ordet;
- Lööööööööööööööööööööööördag.

Förut betydde lördag godis, alltså Lördagsgodis! Tre små tjejer tvingade sin pappa att ta med dem när han skulle handla mat för att välja ut sin egen påse med godis i. Ojojoj vilket projekt det var för vår stackars pappa som skulle väga alla påsar så att de vägde precis lika mycket. Det var ju VÄLDIGT orättvist om någon av syrrorna fick lite mer än någon annan ju.




            Numera är det inte alls ofta man sitter och äter lösgodis. Fråga mig inte varför, för jag tänker inte alls på det längre. Förr när jag följde med pappa till affären mitt i veckan så kunde jag stå och dreggla framför godisstället och fantisera ihop en fantasi-godispåse. Idag passerar jag godiset obemärkt. Visst kan jag stanna upp  ibland några sekunder och dra in den här gudomliga "lösgodis-doften". Eller är det bara jag som känner den här doften när man oftast är påväg till kassan och blir fylld av nostalgi? Men utan att ljuga så känner jag inte alls något sug. Jag vet sen jag var mindre att godispåsen blir aldrig fulländad. Alltså, man tar alltid för lite av något, eller för mycket så att man blir trött på något annat. Nu däremot, när jag och Henrik käkar något gott till en film, så är det dipp med morot och gurka som gäller. Och ska vi lyxa till det lite extra så hamnar även tortillachips med guacamole i kundkorgen.


Fick ni också lördagsgodis när ni var små?
Åh gud! Minns ni Palle kuling påsarna? Och Tom och jerry påsarna? Det var påsar man fick av mamsen och pappsen när vi inte följde med och handlade och inte riktigt visste vad vi ville ha för något gott. (Ibland skrev vi små lappar där det stod vad vi ville ha för nåt.. haha!) Vilken lättnad det måste ha varit för dem att slippa ha oss springades som yra höns inne i hela butiken! Nu när jag ser en förälder i en butik med sitt /sina barn så förstår jag hur otroligt jobbigt det kan vara när de ska ha ALLT som ser gott  eller spännande ut!! Så mamma och pappa, nu förstår jag er när ni ibland sa nej till oss när vi ville följa med. Nåväl.. Det var i alla fall alltid ett säkert kort  de här påsarna och jag minns speciellt att vi fick det ofta när vi befann oss på vårt semesterställe i Blekinge. Undrar hur det kommer sig att det blev så? Den lilla affären som fanns i närheten av vår stuga kanske inte hade så stort utbud av lösgodis? Det är nog något som jag får fråga min mamma om.  Eeeeh jaaaa, intressesmurfarna vässar sina pennor och skriver febrilt ner det... hahahahaha!




Förresten, när jag kom hem igår kväll (TACK PAPPA SOM KÖRDE MIG TROTS HALKA OCH SNÖ, DU ÄR VERKLIGEN EN KLIPPA!!!!), så väntade vääääldigt trevliga människor hemma. Tack grannar och vänner för en otroligt rolig och händelserik kväll/natt! Och speciellt Annelie (grannen) ska ha ett tack som gjorde kvällen till något alldeles extra! Det är läskigt vad lik man kan vara en annan människa, men ändå så olika! Jag har sagt det innan och jag säger det igen. Bättre grannar än vad jag och min älskling har går nog fan inte att hitta! Haha  och näää jag fjäskar inte gumman!


Oj vad jag babblar på. Dags för att avrunda det här inlägget och ägna mig åt min kopp kaffe, (det börjar kallna, dags att fylla på...) och den nya avsnittet av Grey's! En bra start på en lördag helt enkelt, det tackar man inte nej till.

Hoppas ni får en bra dag! Och godmorgon på er!

(EDIT! Eh ja, som ni ser längst upp så började skriva det här inlägget för mer än en timme sedan och är inte färdig förrän nu. När man läser igenom det så hittar man alltid något som man vill ändra, skriva om eller lägga till. Att man aldrig blir nöjd.. Men det ligger väl i vår natur antar jag. Perfektion är något man ständigt söker.. men det är ett ämne som jag inte tänker ta upp i detta inlägget. Det har blivit alldels för långt och jag hyllar er läsare som faktiskt har plöjt igenom hela min ointressanta text!)

Nu är det såhär att jag måste få tipsa om en superbra sida! Den kostar nada shiet, det är busenkelt och det är ännu bättre nu inför julen. Man samlar ihop poäng i form av att svara på frågor, ta emot erbjudanden osv och får efter en kort tid ett PRESENTKORT att spendera! Jag har prövat "gratiskläder", "gratismakeup" osv men jag tycker det är för mycket jobb för att få in poäng. Gå med här (jag lovar och svär att det är gratis!!) hade själv aldrig gått med om det hade kostat.

http://www.market2member.com/invitation.jxp?uid=2351d6cd-7919-4428-ae4b-c57e12a3de08

Har man ont om pengar nu inför julen och julklappar ska inhandlas så är det ett perfekt sätt att använda sina presentkort till.

Jag sitter här i köket, känner rökdoften från en ciggarett sticka mig i näsan. Inte så hemskt mysigt, men HEJ det är lördag. Jag och mina två kompanjoner sitter och smider hemliga planer. Planer om att ta över hela världen. Frågan är bara hur..  men vi är nära lösningen, tro mig. Mohahahaha (ekande ljud från mitt elaka och mycket onda skratt)

Men OJ, orden bara forslar fram.. Det finns inget stopp! Kate Perrys nya låt spelas på datorn och jag nynnar tyst för mig själv. Faktiskt så påminner låten lite om en av Pinks. Jag kan inte sätta fingret på exakt vilken låt, men en av alla hennes är det. Definitivt!

Jag fick en trevlig överraskning igår av en kompis och kollega. Hon skrev grattis till mig och jag förstod inte alls. Förvirringen var ett faktum. Jag frågade vad det var som hon gratulerade mig för och hon svarade att jag hade vunnit "månadens säljare" på jobbet. Vet ni vad priset för det var? TUSEN SVENSKA RIKSDALER! Nej, jag skojar inte mina vänner och jag ljuger inte heller. De pengarna satt fint i fickan. Dessvärre får jag inte dem förrän i samband med löning, men HEY vad gör det? Jag har en känsla av att en viss Josefin kommer vara rätt tät i slutet av denna månaden. Wohoo! (Ger i från mig ett glädjeskrik!) Och det känns rätt bra då mitt bankkonto ekar tomt för tillfället. FÖR tomt.. Det svider.. Men de månaderna ska man också genomlida.


Skepp o hoj!

Sitter hemma i mitt och min mans hus. Danne sitter hör mitt emot mig och är full som ett svin. Det gillar vi =) Snart bär det av till Ystad! Liiiiiiiiiiiiiiiiiite sprit har haft inverkan på våra kroppar. Är det inte nice så säg?

Sitter hemma hos grannarna just nu. Förut har jag alltid varit irriterad på grannar och förbannat dessa människor som har inkräktat på mitt liv. OJ! Vad fel jag har haft. Kim, Annelie, Nico är de bästa grannarna jag någonsin haft.

Herre min skapare vad jag har kört den senaste tiden! Och mer ska det bli. Datum och sånt är inget jag tänker berätta.. Bara så ni vet = )

Men oj vad jag ångrar att jag inte började tidigare. Att köra är nog det roligaste som finns (ehh.. iaf nästan!) och det var inte alls så svårt som jag hade föreställt mig. Min pappa är stolt över mig =)

Under en längre tid har jag känt mig nere och orklös. Jag tror att det vände igår! Detta låter säkerkligen ytligt så in i helvete, men efter 1 klänning, 1par jeansshorts, tights och body så blir jag på väldigt gott humör. Jag stillade mitt shoppingsug och kan numera slappna av. Ehhhhh ELLER INTE!  Min höstdepression är inte att leka med och försvann inte bara för lite kläder skull. DOCK stillades mitt begär och jag fick ett lyckorus. Lovely va?

Om man inte känner mig eller aldrig läst min blogg tidigare så kan man tro att jag har ett ego större än en melon. Jag syftar på bilden jag har här. Jag vetttetusan hur jag ska gå tillväga för att förminska den. Anyone?

Fredag! Fredag! Fredag! Wooooooooooooooooooooooooooooooooooh! (Minns ni morrongänget från radio city, 107,0)

Jag väntar på att Sex and the city  filmen ska bli färdig, sen ska jag äta frukost. Har varit vaken sedan halv 8 idag. Fråga mig inte varför.. och jag kunde inte ens somna om. Visserligen lider jag av en äcklig hosta och halsont så det KAN bero på det.

Två inlägg från en gammal blogg..

rädd.. Tis 11 okt 2005 20:57 

.......
verkligheten knackar på dörren...


familjen(L)




jag kvävs Sön 23 okt 2005 12:18

trapped between life and dreams
someone's screaming in my dreams at night. could it be me?
kommer det någonsin kännas som vanligt?
ger snart upp hoppet.
har fan gått runt och varit så jävla positiv hela tiden
känns som om jag kvävs snart. saknas en pusselbit.
vill åka bort någonstanns. själv. hitta mig själv igen.
if that's not impossible.

vill börja om på nytt, med allt.

Tre år... TRE jävla år har gått. Det är ofattbart. Även om morfin rann i mitt blod, även om jag var omtöcknad as hell, så minns jag. Jag minns det jävligt starkt för att ha varit helt borta. Veckorna i oktober/november  år 2005 var nog de värsta i mitt liv. När det hade hänt levde jag i förnekelse. Jag vägrade prata om det och försökte någon så blev jag förbannad och stängde in mig i mitt skal. Skalet jag befann mig i då var omöjlig att krossa, det gick bara inte. Det var först när jag träffade mitt ljus i livet, Henrik, som jag berättade för första gången för en person som inte tillhörde familjen. Det var jobbigt, svårt men också skönt att få må dåligt ibland utan att han skulle undra varför. En tid efter det började jag bearbeta det mer och mer genom att prata mer om det som hänt, berätta det för fler, våga vara ledsen och förra året besökte jag platsen. Då hade det gått två år sedan det hade hänt och jag trodde att det skulle kännas lite bättre. Men allt var fel! Det var inte alls som jag hade tänkt mig, jag blev förbannad för att det inte var så som jag önskade. Självklart är jag glad och stolt över att jag åkte dig. Äntligen tog jag tag i det. Idag ska jag dit i gen, för andra gången. Kanske känns det bättre idag, kanske inte. Dock vet jag att åker jag iNTE dit idag så kommer jag bli förbannad och ledsen för det.

Det jobbigaste av allt med just den här dagen är att alla minnen blossar upp. Alla känslor som jag går och bär på blir starkare och intensivare. Jag grubblar mer än någonsin, jag är rädd och känner mig liten på jorden. Vetskapen om att jag ska leva med detta resten av mitt liv är skrämmande och jag hatar att jag ska behöva vara tvungen till det. För jag kan verkligen inte komma ifrån detta, det går inte på något  sätt. På samma gång som jag vill glömma, på samma gång som jag vill slippa smärtan, så vill jag inte glömma. Skulle jag glömma så skulle mina skuldkänslor äta upp mig inifrån och jag skulle glida undan från verkligheten och stänga in mig själv. Jag tror att jag skulle börja hata mig själv.

Jag önskar att jag hade kunnat göra saker annorlunda.
Gud vad jag önskar.... Jag kan inte förlåta mig själv. Och jag kan inte få förlåtelse.
Fan.

Nils, Isabellas pojkvän känner ni säker till. I alla fall ni som håller er uppdaterade i bloggvärlden. Snacka om att han har fått snålskjuts på sin blogg via sin flickvän. Jag var väldigt nyfiken när det började talas om att han skulle börja blogga och började läsa den. För att vara ärlig, det enda som är inressant i hans blogg är det han skriver om Bella! INGENTING annat. Någon människa som håller med mig?

Det är så otroligt roande. Dessa rubriker som fanns på alla löpsedlar! "Blondinbella slutar blogga"! Självklart stod det sen i artikeln så som det egentligen är, att hon tar en bloggpaus för att få andas ut och bara vara tonåring. Vissa tycker att detta är märkligt och är helt säkra på att något speciellt har hänt. Måste det alltid vara något häpnandsväckande? De som läst bloggen och hört om henne i media vet vilket stressigt liv hon har levt. Stress är inte hälsosamt, det vet vi alla. Är det så onormalt att få umgås lite mer med sin pojkvän, umgås mer med nära och kära och bara få vara Isabella? JAG som inte driver Sverige största blogg, JAG som inte har andra buisness utanför, JAG som itne springer på möten varje dg, JAG som inte får samtal om intervjuer hela tiden, JAG kan känna att jag bara vill ta en paus från omvärlden ibland.

Man lever bara en gång och man ska ta vara på det man har innan det är försent. Ungdomens år tar slut tillslut!

Åh.. och för att inte tala om media som ska göra saker 3472524698 gånger värre. JESUS amanda!

FÖRHELVETE! Jag kan inte photoshoppa alls!

Jag tog en bild nu för att kunna leka lite. Det enda jag kan göra som förbättrar bilden är detta. Och då trycker man bara på en knapp. HAHAH!

Jag vill ut och promenera, få frisk luft och skingra tankarna lite. Det hade jag orkat om det inte hade varit för min träningsvärk. För en liten stund sen när jag satt här så tänkte jag, "JA det ska jag bannemig göra!" Jag skulle precis resa mig upp när mina lår skrek för full hals att sluta plåga dem.




Förlåt.. Ska sluta vara negativ.

Men helt seriöst.. Har någon NÅGOT tips på hur man kan få humöret till att blir åtminstone lite bättre?