Just nu är jag inne i en period där jag inte känner lust till nästan någonting. När jag ska gå upp på morgonen så vill jag bara ligga kvar eftersom jag inte ser fram emot en ny dag och vad det innebär. Varför i helvete känner jag såhär?! Mitt liv i övrigt är hur bra som helst annars! Jag bor med min pojkvän som älskar mig lika mycket som jag älskar honom, min familj tycker om och bryr sig om mig, jag tar snart studenten, jag är inte pank, jag har ett jobb och förhoppningsvis även körkort snart. Vad fan är mitt problem? Hade jag haft något som jag kunde relatera till så hade jag kanske iaf förstått LITE!

... Fan vad jag är patetisk! Jag har ju för helvete ingen anledning att känna såhär. Hoppas att det blir bättre när våren börjar närma sig.

Nåja. Imorgon ska jag köra till Malmö med pappsen! =) Han ska till sin revisor och jag får chansen att köra lite plus att jag hoppas på att få köpt lite på Gina för mina presentkort. Lite glada färger på kläderna kanske inger lite ljus i tillvaron?

Snart är det också helg, vilket också borde inge lite mer glädje =)


ÅÅÅH vad arg jag är på mig själv som känner såhär. Jag FÅR inte känna såhär. Jag är orättvis!