Jag tänker ändå ägna ett inlägg till min goda vän Lina. Hon har ställt upp för mig och betyder så fruktansvärt mycket för mig! Jag kan gå tillbaka till hur vi träffades.

Jag kom till klassen några månader senare, då jag gick i Lund först. Mitt första intryck av Lina var att .. ja jag vet faktiskt inte. Jag hade nog ingen större uppfattning mer än att jag visste att hon hade varit tillsammans med en kille från Sjöbo och var ovän med några gamla ovänner till mig. Jag minns inte riktigt HUR men eftersom vi båda var rökare så började vi tillslut prata lite flyktigt på rasterna mellan lektionerna. I ettan så umgicks vi inte så mycket.

När tvåan tog sin början hade jag haft problem med mina ätstörningar ett tag och det blev bra ibland, sämre ibland. Lina är DEN ENDA som verkligen har kunnat säga vad fan hon tycker om det. Hon är den enda som har vågat bli förbannad på mig och få mig till att känna mig dum i huvdet. (Fast på ett bra sätt..!) Hon är så ärlig och har så fruktansvärt bra åsikter! Genom våra problem med pojkvänner och dylikt så har vi alltid rådgivit varandra. Vi behöver inte umgås ofta, inte prata ofta.. ändå vet jag att Lina finns där om jag behöver det. Hon är nog en av VÄLDIGT få personer som är så oehört osjälvisk (kan man säga så?).

Detta kanske låter töntigt och överskattat, men hade Lina inte kommit in i mitt liv så hade jag varit helt jävla lost. Hon får mig till att kunna stå på egna ben, ge mig själv den respekten jag borde känna för mig själv.


Hon är så lätt att ha och göra med! Mår jag dåligt, så vet jag att denna underbara tjejen alltid ställer upp. Oavsett om hon själv mår dåligt.

Lina Jarl, vår vänskap betyder oehört mycket för mig.
(även om jag kanske är dålig på att visa sånt...)