Ingen rubrik...


Det är så sjukt jobbigt detta! Slarvar man lite grann så får man lida ordentligt för det sen. Jag trodde inte att man skulle "ramla dit" så lätt. Nu är det inte så att jag har ramlat dit, jag kan arbeta emot det mycket lättare idag än vad jag kunde förut. Men gud.. det var verkligen en chock för mig. Ett slag i magen kan man nog likna det med. Tankarna och ångesten går igång som på beställning och sen slits tankarna i huvudet fram och tillbaka. Som idag.. Fick ångest, RIKTIG jävla skitångest. Det gör mig apatisk! I flera timmar efter det blir jag osocial, sur, tråkig och omöjlig att umgås med. 

Jag önskar att jag aldrig blev drabbad. Det hade underlättat så mycket för mig och för min omgivning.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0