Let loose
Bortse från inläggen nedan
Kommer snart igång igen!
Moralpredikan
Det lär dröja väldigt länge innan det blir någon tillställning här igen. Aldrig någonsin har jag blivit så chockad över hur folk kan bete sig hos andra. Kalla mig en gnällig jävla moraltant om ni så önskar, men när det handlar om ens hem så vill man att folk respekterar det.
Sökt jobb
Gud vad jag känner mig effektiv! Jag har precis sökt tre jobb på platsbanken. Jag har då skrivit ett fullständigt CV och blev faktiskt riktigt nöjd. Nu håller jag tummarna för att någon nappar på min ansökan bara.. Chansen är inte särskilt stor vilket gör att jag får fortsätta söka jobb som en idiot, tills någon, mot all förmodan, hör av sig. Jag bryr mig faktiskt inte om det bara är över sommaren, för då har jag iaf lite tid att söka något till efter sommaren. Vaaaaaaaaaaarför ska det vara så ont om jobb och varför krävs det så mycket erfarenhet och kompetens för? Usch.. jag blir knäpp på detta.
Utbildning
Jag börjar få smått panik inför det riktiga arbetslivet och vad jag vill jobba med. Alltså, vad jag vill göra karriär i. Jag har suttit en stund på studentrum.se nu och kollar på olika utbildningar och även skickat intresseanmäln, bara för att få lite info om vad de olika utbildningarna innehåller, vad som krävs och så vidare. Ända sedan man började drömma om yrke i framtiden så har jag varierat något otroligt! Från "första ballerina" till advokat. Nu är jag inte inne på något av de spåren som jag har varit innan, utan jag försöker komma fram till vad jag tycker om överhuvudtaget. De människor som är mest framgångsrika och som inte klagar över att gå till jobbet varje dag, de jobbar med något som de i princip skulle kunna göra på sin fria tid. För att försöka komma fram till vad jag vill göra har jag gjort en lista.
- Variation. Jag vill inte ha ett 8-17 jobb där jag gör samma sak varenda dag, jag måste ha variation!
- Möta människor. Jag är väldigt social och älskar att möta nya människor, få inspiration och få dela åsikter.
- Praktiskt. Jag vill skapa något!
- Insatser. Kunna göra något för någon annan som gynnar.
Två saker som jag är inne på just nu, men som med all säkerhet kommer ändras snart, är:
Pedagogik
Mode och design
Sen är jag även inne på filosofi, men jag vill inte vara en filosofilärare. Knepigt det här..
Instinkter
Jag har kommit fram till en teori där människans starkaste instinkt är att överleva. Står en person på en plattform mitt ute i ingenting och kan omöjligt ta sig därifrån, så tror jag inte att man tar beslutet att ta självmord. Jag tror att man sitter på den här plattformen tills man dör av uttorkning och svält.
Ett exempel på det är planet som störtade uppe i bergen (minns inte var) där det var omöjligt att ta sig ifrån mer än med räddning från luften. Många dog, men de som överlevde började allteftersom hungra rejält. Det enda som fanns i form av föda var människokött. Kropparna som omkom låg utspridda och det var vad som fanns att tillgå. De överlevande hade ingen aning om de skulle bli räddade eller om de skulle dö där uppe i bergen men de valde att äta av de omkomna för att slippa svälta ihjäl.
Vår överlevnadsinstinkt är alltså fruktansvärt stark! Det märkliga är att det finns de människor som tar livet av sig och då kan man fråga sig hur det kommer sig att deras överlevnadsinstinkt inte går emot där.
Alla våra drifter går ut på att överleva. Människor har sex, dels för lusten skull, men också för att föröka sig. Vi sover för att orka och därmed överleva. Vi äter för att överleva och vi lär oss för att överleva.
De människor som skulle välja att ta livet av sig där på plattformen måste, enligt mig, ha ett väldigt starkt psyke.
Bara lite tankar och funderingar såhär på morgonkvisten.. Någon som anser att jag är helt ute och cyklar med min teori får hemskt gärna lägga några rader här.
Snart är det dags
Däremot så har jag numera lov i en kommande vecka och det ska bli så syyyyyyyyyykt skönt!! =)
Ny dag, nya tag
Jahapp mina vänner, nu är det fredag igen. Fan alla veckor bara flyger iväg! Snart har jag dessutom sportlov vilket ska bli uuuuuuuuuuuuunderbart. Helt faboulos!
Idag känns det lite bättre. Jag känner mig inte lika sänkt och allting känns inte väldigt grått och trist. Däremot hade det varit ännu bättre om jag sluppit jobba idag.. suck! Men jobba måste jag, annars klirrar det inte i kassan!
Igår satt jag, Henrik, Sara och Marco och spelade kort. Sara stack hem sen och kvar satt vi tre och spelade sjua för fulla muggar. Alkohol var även inblandat ska meddelas! Trots att vi var så få så lyckades vi sitta uppe till iaf 4 på morgonen. Helt sinnes alltså! Jag har nog gått och blivit beroende av kortspelet sjua, haha.
Ja, men ikväll blir det lugnt för min del. Jag ska iväg och jobba snart sen är jag hemma lite senare ikväll. Börjar kl 1 imorgon igen så det är knappt lönt att fundera över att dra på någon fest. Däremot på lördag tänker jag lyxa till det med några cider.
Bjuder på två bilder från förra helgen!
Jag och Sussie hemma hos mig och Henrik.Usch vad vi ser allvarliga ut här! Så är dock inte fallet. Jag hade riktigt kul med den tjejen. Människor som vågar ha egna åsikter och säger precis vad de tycker och tänker är precis människor i min smak.
Här har vi min älskade man och fina Sara! Fan vilken snygg pojkvän jag har! :) Snygg vän också för den delen ;)
Deprimerad utan någon anledning.
... Fan vad jag är patetisk! Jag har ju för helvete ingen anledning att känna såhär. Hoppas att det blir bättre när våren börjar närma sig.
Nåja. Imorgon ska jag köra till Malmö med pappsen! =) Han ska till sin revisor och jag får chansen att köra lite plus att jag hoppas på att få köpt lite på Gina för mina presentkort. Lite glada färger på kläderna kanske inger lite ljus i tillvaron?
Snart är det också helg, vilket också borde inge lite mer glädje =)
ÅÅÅH vad arg jag är på mig själv som känner såhär. Jag FÅR inte känna såhär. Jag är orättvis!
Tooday
Usch vilken jobbig dag det var i skolan idag. Det var inga ansträngande lektioner (eng, filosofi, religion & svenska), men av någon anledning stod jag nästan inte ut. Kanske beror det på att jag somnade sent igår och gick upp 6.30 o gick till 15.30.. Men ändå?
Trots en jobbig dag så fick jag reda på saker som gjorde mig glad. Jag är ledig både imorgon och på fredag=)!!
Jag har alltså en lååånghelg och det ska jag uttnytja! Hihi!
Min kropp har sagt upp sig verkar det som..
VARNING!! Texten är inte särskilt intressant och i stora drag kan man summera det med ett ord; Självömkan! Haha
Min kropp hatar mig! Jag har gått o varit frusen konstant sen i fredags o fryser t o m i en varm dusch. Varenda led o muskel skriker av smärta o stelhet. De inte bara beklagar sig, utan ingenting i min kropp orkar röra sig normalt. Just in case kollade jag om jag hade feber, men icke sa nicke. Igårkväll var jag iaf säker på att jag hade det.. Kände mig vimmekantig, yr och allmänt förvirrad.
Då jag har tråkigt denna förmiddag så har jag knåpat ihop en egen hypotes om varför min kropp strejkar.
Hypotes:
- Fryser jag, så spänner jag min kropp reflexmässigt. Kroppen kan då bli utmattad o då kan man även få ont som följd.
- Jag springer runt o bär på tunga saker på jobbet ibland. Där springer man i trappor o ibland långa sträckor, alltid bärandes på nånting. Det kanske sliter på kroppen om man inte är försiktig..
Min hypotes är väl hyffsad, men den är inte riktigt hållbar. Exempelvis, många av mina kollegor har jobbat där väldigt länge och jag har inte hört något klaga över sånt. Och skulle min kropp förvandlas till en 90årings, på endast 2 månader?! Knappast..
Sen låser sig mina knän o blir sjukt stela av ingenting på rekordfart (plus att de brukar vara blå/rosa -aktiga på själva knäskålorna!? uuuh.. Hela min kropp gör så förbannat JÄVLA ont och jag har absolut inte den blekaste aning om varför.
Nä.. fy vad jag har klagat nu!! Nu har jag förbrukat min chans till att klaga fler gången under resten av året skulle jag tro, haha. Ja förlåt, men jag var bara tvungen att få klottra ner mitt missnöje.
Någon som vill byta kropp?
Ciaaaaaaaaaaaaaaaaaao!
GÅ PÅ RÄTT SIDA AV VÄGEN!!
Jag blir fan riktigt irriterad när jag går hem från busshållplatsen efter skolan. Väldigt ofta är det någon som väljer att gå på den högra sidan. VARFÖR GÖR MAN DET?! Har man inte fått lära sig redan som väldigt liten att det det är VÄNSTER sida som man GÅR på och det är i sin tur HÖGER sida som man CYKLAR på. Detta gäller när det inte finns någon gångbana, alltså ska man följa dessa regler när man går på en väg som inte har trottoarer eller dylikt. Till och med när vi är 2-3 stycken som går på vänster sida och därmed den rätta sidan, så kan en blåst idiot gå på höger sida av vägen. Detta brukar resultera i att bilar får det onödigt svårt att komma förbi varandra om det på samma gång kommer en bil i motsatt riktning.
Det är inte så jäkla svårt att komma ihåg den enkla regeln (som alla borde ha fått lära i väldigt unga år). Tänk att när man cyklar så tar man sig fram med ett fordon, och alla vet väl att vi numera har högerregl i vårt land? -drar en låååång djuuuup suck-
Bilar = Fordon, håller till HÖGER
Cyklar = Fordon, håller till HÖGER
då är det inte så svårt att dra slutsasten att man går på vänster sida.
På 70-talet blev detta en allmän regler och gäller därför ALLA MÄNNISKOR. Åh.. hur svårt är det egentligen? Finns det dock trottoarer att gå på så spelar det ingen roll vilken sida du går på.
Antagligen var detta ett himla tråkigt inlägg men jag var bara tvungen at få utlopp på min ilska och irritation!
Jag blir så jäkla förbannad och jag förstår inte varför man också envisas med att gå på höger sida när alla andra går på vänstee!!? Det var en idiot som gjorde nu när jag gick hem från bussen. Jag fick bita mig själv i tungan för att inte fälla en spydig kommentar om det.
SÅS! Nu har jag fått det sagt och jag hoppas att någon kanske har fått inpräntat den här enkla regeln innan för skallen nu.
Sanna & Falska Vänner
UTAN några som helst undantag öppnar jag alltid min rappakäft och fräser ifrån mig något väldigt otrevligt, som ska få honom att släcka ljushelvetet fortare än helvete. För att ni ska förstå hur hemsk jag är så kan jag avslöja att detta bara är förnamnet. Jag tror inte att någon frivilligt vill gå i närheten av Madame Josefin när hon är blir väckt innan sin alarmklocka och bara vill somna om igen. Usch!! Stackars min älskling som får utså mig på mornarna!!
I vilket fall som helst så vaknade jag för en timme sedan och kunde inte somna om. KUNDE INTE SOMNA OM!!? "Hur är detta möjligt?" är en fråga som fortfarande ringer i mitt huvud. Har jag möjlighet till det, så kan jag sova till kl 10. Minst! Men just idag så kunde jag inte somna om. Visserligen berodde det på att Henrik och Filip snarkade i kapp som om deras liv stod på spel, men ändå. Jag känner mig nästinitill pigg också, vilket är mycket märkligt med tanke på hur få timmars sömn det faktiskt blev. Fällan är nu att gå och lägga sig och riskera att somna. Då blir det fantamig ingen dans på röda rosor att försöka komma upp!
Men men!
Nu när jag ändå sitter uppe och låter bokstäverna sköta sitt så kan jag ta och pränta ner de tankar och funderingar som cirkulerar i mitt huvud just nu.
Något jag har märkt är att ju äldre jag har blivit, desto mer observant har jag blivit på vad det är för människor jag umgås med och vilka jag faktiskt kallar mina vänner. Betydelsen av att vara en vän är svår att definiera och det finns inte några speciella kriterier för att få bli kallad en vän.
Förmodligen har jag fått ta lärdom allt eftersom jag har blivit sviken. Dock har jag även lagt märke till vilka som har stannat kvar när tiderna har varit jobbiga för mig. Jag VET att jag inte är särskilt lätt att förstå sig på, ännu mindre att ha och göra med.. Trots det så finns det vänner som trofast har stått vid min sida. Ibland kanske lite längre bort och mindre otydliga, men de har ändå stått kvar och jag har vetat om det.
Faktum är, att eftersom jag vetat att de alltid har stått kvar, så har jag också tagit många av mina vänner för givet och det har gjort det svårare att behålla dem. Ja, jag erkänner att jag är urusel på att höra av mig ibland.. det är verkligen en dålig egenskap jag besitter och jag har fått äta upp det många gånger.
Hmm.. Det är just stunder som de här, när man inte har något att sysselsätta sig med, som man sitter och tänker alldeles för mycket. Det är delvis pågrund av allt min grubblande, som jag har kommit underfund med hur viktigt det faktiskt är att ta vara på sina vänner och se till att man får behålla dem! Och på motsatt håll har jag även kommit fram till att människor som inte beter sig som riktiga vänner inte heller ska få bli behandlade som mina vänner. Då lägger jag hellre ner den tiden på de vänner som faktiskt är min RIKTIGA! Jag har allt eftersom börjat dra mig undan från människor som inte kan vara sig själva,, som vänder kappan efter vinden. Jaa, helt enkelt människor som i det stora hela är mer eller mindre falska. Jag ska inte säga att jag är guds bästa barn, absolut inte. Men däremot har jag mer och mer funderat över vad jag säger och hur jag beter mig mot min omgivning. Anledningen är att jag inte vill vara en av de falska människor som många gånger även har en extrem dubbelmoral. I want the real shit, the truth! Hellre att en människa förklarar sitt förakt mot mig, än att hon eller han sitter och låtsas vara trevlig bara för sakens skull.
Förmodligen kommer jag få en massa mothugg då jag mer eller mindre varit just en sådan person som jag idag föraktar. Skillnanden är att jag aldrig sitter och är ohyggligt trevlig mot en person som jag inte alls tycker om egentligen. Visst, många gånger är jag trevlig pågrund av artighetsskäl (vett och etikett!!), men jag har aldrig varit mer trevlig än vad som har varit nödvändigt. Somliga skulle kanske kalla det för falskhet, men jag anser att man inte behöver sitta och vara otrevlig helt i onödan. Hade jag haft en vettig anledning och dessutom tyckt så pass illa om en person att jag hade haft svårt för ens kunna vara artig, därav vänlig, ja då hade det nog funnits en bra orsak till det också. Och visst.. än en gång är jag inte felfri. Många gånger har jag betett mig som en barnrumpa och vägrat att ens försöka mig på att vara resonlig. Det ska tilläggas att det då de flesta gånger även slutat med att jag har fått samma skit tillbaka.. vilket jag med all säkerhet även förtjänade.
Ja, ni som känner mig vet att jag kan vara en fena på att vara riktigt otrevlig ibland. Många skulle säga att det tyder på dålig självbehärskning och därmed enbart något negativt, men jag anser att det ibland kan vara användbärt. Ah, okejdå.. de tillfällena när det har kommit till nytta kan jag nog bara räkna på en hand. But still=)!!!
Jag tänker i alla fall försöka att vara så ärlig i mitt beteende som jag bara kan när jag bemöter olika människor. Jag vill inte på något vis kunna jämföras med personer som spelar och gör sina drag med falskhet som grund. Jag ser ingen mening med att sitta och leka bästa vän med en person som jag egentligen inte är förtjust i överhuvudtaget. Det är färdiglekt för min del och jag hoppas att det finns några fler som hänger på den här trenden!
Usch nä, nu har jag babblat färdigt.. Det blev en hel del, men faktiskt väldigt vettiga saker för en gångs skull. Tog ni er tid att läsa igenom hela texten så får ni väldigt gärna berätta vad ni tycker om mina åsikter!
(Den som faktiskt plöjt igenom hela texten ska dessutom få ett välförtjänt pris utav mig!!)
Auf Wiedersen
Studenten och vad det innebär
Detta är min sista termin på gymasiet och studenten närmar sig för varje dag som går. Jag har längtat så länge efter den dagen och nu är det dags om fyra månader. I de flestas öron hörs nog fyra månader som rätt länge, men för mig känns det som att jag måste börja planera redan nu. Inte bara inför själva studentskivan, utan även planering för vad som ska ske efteråt. Det får mig att känna lite panik! Jag menar, det pratas ju hela tiden om arbetslösheten som bara ökar! Jobbet jag har nu kan inte ge mig timmar under sommaren eftersom det är inte säsong då. Självklart är jag inte kräsen, jag är inte ute efter ett drömjobb som jag ska försörja mig på resten av mitt liv. Planen är att jobba i ca 1 år för att komma underfund med vad jag vill göra i framtiden och få pausa från studierna. Jag är en människa som älskar förändring och vet att jag inte vill hålla på med ett jobb där arbetssysslorna är likadan varje dag. Så vad skulle då passa mig? Det är något som jag måste ta reda på.
Även om förväntningarna är höga och jag inte kan bärga mig inför den sista dagen i skolan så kan jag inte sticka under stolen med att jag är rädd för den dagen.. Jag vill inte stå där i mitten på juni och inte ha något jobb! Idag är det nästan lönlöst att sitta på platsbanken och söka jobb (trots det så kommer jag ändå göra det!), idag gäller det att ha kontakter. Därför tänker jag börja mitt sökande redan nu, så gott det går.
Ett klent försök
Jag har känt ett väldigt starkt behov av att skriva den senaste tiden, men jag har i sista sekund ångrat mig. Jag vet inte riktigt varför det har blivit så, jag vet inte alls vad det beror på. Dock tänkte jag göra ett tappert försök nu ikväll.
Detta händer: Skolan kramar sönder mig & studenten känns så långt borta just nu.. Annars är det ganska lugnt. Ska fira Sara imorgon, jobba och gå på en bad taste fest.
Kärlek/Relationer: Allting fungerar strålande och han är den absolut bästa pojkvän, sambo och vän som finns.
Hälsa: Jag har funderat väldigt mycket & har kommit på en sak med mig själv. Är det så att jag agerar undermedvetet? Lurar jag mig själv så jävla bra? Jag är i alla fall förvirrad och hoppas att det inte är något att oroa sig för.
